Vi skulle på AW igår jag och Hannah tillsammans efter jobbet med resten av gänget. Vi skulle "förbi och säga hej". Vi var på väg till tunnelbanan som ansvarsfulla vuxna för att åka hem vid 00 för att vara FRÄSCHA idag. Men lustigt nog var hemma 04 och sov till 12. Känner mig jävligt fräsch. Vi hamnade på ett högst oklart ställe, som vanligt.

Vi fuldansade så mycket att man kanske blir igenkänd om man går dit igen. Vi förstörde våra skor. Idag har vi hur som helst hunnit sitta hjärndöda i soffan i två timmar, snubblat in på systemet, ätit mjukglass och nu försöker vi oss på en patetisk middag som det verkar som om ett barn komponerat. Förresten, Hannah äter glass som ett barn? Alltså hon liksom slickar i sig glassen, gör ni också så? Är det jag som är den konstiga här? Nåväl. Ikväll skall vi otroligt nog till Trädgården.

Herregud. Förstår inte var all den här energin kommer ifrån. Eller jo, jag förstår men är lite rädd att det kommer slå tillbaka någon gång i höst.

Puss & Kram
E

För mig handlar inte det vackra nödvändigtvis om själva ytan, eller priset. Det handlar om berättelsen bakom. Andra vackra ting jag äger som jag inte skulle sälja för alla guldpengar i världen är till exempel:

Min gosedjurskanin Mopsy - En ljusgrå kanin med långa öron som tröstat mig mer än någon annan. Den har jag haft i hela mitt liv. En gång förlorade jag den på Halmstads sjukhus, så egentligen är den utbytt mot en likadan som mina föräldrar fick söka land och rike efter.

En fickspegel från mormor - Den är i plast och den är guldig. Den är fyrkantig och ser ut som snäckskal utanpå. För vem som helst, en billig skräpgrej men för mig är det spegeln min mormor tittat sig i och känt sig vacker. Rättat till sitt läppstift eller under en måltid med morfar sett till så hon inte haft mat mellan tänderna.

Ett glasunderlägg från morfar - Det är av glas och runt omkring är det flätad korg. Jag blev så glad när jag hittade det. Ett av mina få minnen jag har med morfar är när vi var i fjärilshuset i Göteborg. Hade så gärna velat veta historien om den. Varifrån den kommer. Hade velat berätta om hur jag såg den i det hem som alltid kommer vara deras för oss, och hur jag lade den i fickan för att göra den till en en av de mest värdefulla ägodelar jag har.

... och i den stilen fortsätter listan där vi även hittar en kaffeservis i för många delar och ett rödgul-rutigt örngott. När jag och Erica i helgen var på butiken Uppåt väggarna som jag skrev om i ett tidigare inlägg, så såg jag en liten svartguldig dröm som glimmade bakom kassan. Den hade kommit in kvällen tidigare och jag bad om att få titta på den. Mannen bakom kassan blev helt knäsvag när han varsamt räckte över väskan till mig, som de inte ens hade hunnit prissätta och förklarade hur sällsynt det är att kedjan fortfarande är kvar. Det är tydligen vanligt att den släpper från fästena, vilket är förståeligt då den är rätt kasst konstruerad på så vis. Och vintageväskor är dyra att laga.

Jag är ganska så säker på att den tillverkades på 80-talet, och jag är kär i en liten dröm från Dior. En liten skönhet någon kanske valt att lämna bort, eller inte valt. Kanske från någon som inte längre är vid liv. Kanske av någon som bar den på en första dejt, eller sista.

Puss & Kram
E

Men håååll käften vilken helg! Det slog mig hur otroligt sällan jag går ut och äter nu för tiden och det är verkligen något jag vill samt måste ändra på eftersom min kost annars består av 99% mackor eller risifrutti, om jag lyxar till det ordentligt dvs. Det handlar om: lathet. Men jag tänkte styra upp mig själv när jag börjar styrketräna igen. Viilken klyscha man är.

I fredags åkte jag hem för att svida om efter jobbet innan jag skulle möta upp mina vänner och deras bäbis. Under dagen fick jag meddelande om att jag hade en stoor försändelse att hämta ut på posten med bland annat en väska, fyra solglasögon och tre par skor... Det kändes verkligen som om jag FÅTT grejerna. Min present till mig själv. Så ni kan ju fatta hur pepp jag var på att åka hem och ha lilla julafton för mig själv sådär en solig fredag och göra i ordning mig i lugn och ro.

Det var en strålande sommarkväll och jag kunde inte varit lyckligare när jag vandrade fram med dansanta steg på Rörstrandsgatan till The tallest mans nya EP, för att möta upp mitt sällskap på Raw sushi & grill. Har ätit där flera gånger förut och ärligt, det är helt sjukt vad fin deras sushi är. Christopher gav högsta betyg och jag blev så glad att personalen var såpass serviceminded i och med att de har en liten sexmånaders som sätter servicen på prov.

Vi begav oss mot deras hotell och sedan gick jag och Erica till East där det ännu var lugnt och behagligt och vi hade lika trevliga samtal som alltid. Hon är klok som en bok och det var så kul att vara ute i den miljön tillsammans igen eftersom det var så länge sedan. Tänk att det var två år sedan sist, det är galet vad tiden går och jag låter som en gaggig kärring. Vi pratade föräldrarskap, när man är redo och vad en prioriterar högst i livet. Att när det gäller vissa människor känns det så tryggt och givet att de skall bli föräldrar, men med andra inte och vad som definierar ett starkt par som ett starkt par som klarar av den stora utmaningen det faktiskt är. Det blev en lååång och mycket rolig kväll för min del.

För två år sedan var jag också redo att hoppa på föräldrakarusellen. Visserligen levde jag ett helt annat liv då, idag känns det ganska långt bort med barn om jag är realistisk men jag längtar också ihjäl mig efter familj - så det är bra att man har familjer som man kan låna, haha!

På Lördagen mötte jag upp dem ganska så sent och vi strosade i diverse second hand-butiker (ett intresse jag och Erica verkligen delar och det är så jävla tacksamt med någon som förstår grejen och uppskattar det på samma vis som jag). Vi gick in på en butik som heter Uppåt väggarna som jag länge velat gå in i, och jiiiisses. Alltså verkligen. Inte nog med att den var extremt välsorterad, så var den helt magiskt inredd. Det var verkligen som ett litet museum, och personalen? Snälla, så trevliga! Det var en retrodröm. Bakom disken fick jag av en slump syn på en liten vintage-pärla som var tvungen att bli min. En väska. Jag visar upp den vid ett annat tillfälle, den förtjänar en egen scen. Jag fick även tips av personalen på ytterligare butiker jag ser fram emot att kolla upp.

Vi avslutade kvällen på deras hotellrum efter att ha gjort det enkelt för oss med middag på Vapiano eftersom lille W sussade sött i vagnen, där vi drack kaffedrink och pratade tills mina ögon höll på att stängas. Då tog jag en uber hem och ärligt, jag kan inte minnas att jag någon gång i mitt liv varit så trött? Glad att jag inte gick ut................. Tack mitt forna jag, jag älskar dig.

Sen hade jag den perfektaste söndagen man kan ha i detta livet? Fy, så gulligullit inlägg hörrni. Herregud, vad jag sov. Jag sov till 13, åt glass, hade picknick, lyssnade på Alex & Sigges senaste avsnitt, påbörjade en bok jag läst förut och powernapade i tre omgångar. Nu känner jag mig redo för en ny vecka helt nästan utan planer.

Puss & Kram
E