Vi håller varandras händer hårt och sicksackar mellan solbrända kroppar som står förväntansfullt och gungar till introt. Himlen ligger som en slöja av förväntningar och tycks sänka sig över publikhavet. Det pirrar i smalbenen, det rusar i hjärtat. Det är sommarlov och festival. Jag är fräknig och bär stråhatt, jag bryr mig inget alls. Vi tappar bort varandra i några sekunder. Jag ringer frenetiskt på min knapptelefon, tills jag ser dig några meter bort. Vi skrattar och kysser varandra slarvigt men hårt när vi når varandras famnar. Vi är fulla och om någon tror att den här kvällen kommer att ta slut så har den fel. Den här kvällen lever kvar för alltid. Det doftar korv, solkräm och kebab.
Jag har min systemkamera runt halsen, du håller mig i armen. Vi stannar och pratar med några killar lika planlösa som vi. Vi följer med till deras tält, dricker ljummen öl och lyssnar på Deadmau5 ur en högtalare som skorrar. Det regnar pollen från träden som klistrar sig mot tältens tak och fastnar i våra hår. En kille kysser mig på munnen framför dig och du bryr dig inte för ingen bryr sig här. Vi pratar värme, partyis och bad. Allting är just så enkelt jag drömt om, om man drar fingrarna genom luften så kan man ta på tiden. Det här är allt jag längtat efter. Jag visste väl att livet kunde vara såhär.
Jag har inte duschat på fyra dagar men det gör ingenting. Vi är i en främlings hus någonstans i Borlänge och jag är sexton år. En farmor eller mormor bor här och allas fötter är svarta av jord och smuts, men ingen bryr sig. I uterummet är det fuktigt som i ett växthus. När jag sätter ner fötterna på en vitröd trasmatta bli den fläckig av jord. Jag bryr mig inte. Det börjar spöregna när vi går tillbaka till campingen och jag lyfter ansiktet mot himlen för att inte missa en enda droppe.
-
Min terapeut frågade mig igår om jag har minnen alls av genuin lycka. Jag försöker långsamt att återskapa dem.
