Det är måndag fastän det är tisdag. Jag kunde inte låta bli att drömma om ett annat liv denna morgonen. Inte för att mitt är dåligt, utan bara eftersom jag alltid vill vidare till nästa. Inhalera nästa dos och uppleva nästa kick. Nu drömde jag om ett studentliv. Jag skulle klä mig i t-shirt och jeans varje dag och ingen skulle bry sig. Jag skulle sitta i en korridor försjunken i en bok och låta hundratals människor passera mig innan jag kollade upp, då skulle min syn vara dimmig. Det skulle vara fint att bara ha tre uppgifter. Läsa rad efter rad, ta in informationen och att överleva. Skulle beställa största storleken kaffe på 7-eleven, det skulle bli kallt ganska fort, kanske flirta med någon klasskompis och ta sällskap till biblioteket för att låna en bok till nästa kurs.
Den kursen skulle kanske vara intressant eller alldeles korkad men jag skulle ta mig igenom den hur dum den än var. Kanske skulle den handla om att skriva kod, eller om hur vår konsumtion i västvärlden påverkar klimatet i Kina. Det vet jag inte än. Jag skulle konstant vara lite, lite stressad och känna kapitel och konkurrens flåsa mig i nacken men jag skulle äga ett sammanhang igen. Ha ett konkret liv, svara snabbt att "jag pluggar", istället för att sväva iväg om drömmar, planer och vad jag egentligen vill göra. Så mycket man egentligen vill. Som man tror att man vill eftersom det stämmer bättre överens med den bild man har av den man tror att man är.
Jag kliver av vid kungliga tekniska högskolan, precis som jag gör varje morgon. För någon minut kan jag låtsas att jag är en i mängden tills jag och den stora massan av sorl skiljs åt. De till sitt konkreta, jag mot alla egentligen.
