Mensvärk och reseångest

God morgon!

Om jag äter Geisha till kaffet som en förfrukost? Ja, det kan ni ju hoppa upp och sätta er på att jag gör. Det där med guldkant och sånt. Eller bara en ursäkt till att helt enkelt få käka godis till frukost bara. Känner en mensvärk inspirerad av senaste Jigsaw-filmen komma smygande ,så det är bäst att jag ligger kvar här i sängen för alltid. Eller ja, det är ju en bäddsoffa. Det är så himla grabbigt här förstårni. Inte alls på ett dåligt sätt, men det bara är det. Kan verkligen se charmen i det. Hur jag en dag kommer se tillbaka på den här tiden som härlig och spartansk. När jag andas in doften av ny bil, höjer volymen och hör en låt från 2018, så svingas jag omedelbart tillbaka till en tid i Kista. På en bäddsoffa i en sliten t-shirt, invirad i ett påslakan med stjärnor på. Kanske är jag med C, kanske inte, och vi skrattar åt hur vi jämt lagade samma maträtter om och om igen. Här ligger väl jag och söker svar på livets alla frågor, eller möjligtvis försöker undvika att besvara dem.

Det gör jag genom att då och då klicka mig in på Nellys REA, för att inse att jag absolut inte har råd att handla några kläder nu, inte ens på rea, och det faktum att jag är på väg att göra det får mig att äcklas av mig själv. Jag stänger ned fliken med stickade, färggranna och moderiktiga plagg. Öppnar en annan. Söker efter billiga flygresor, försöker matcha med det billigaste hotellet. Får omedelbart ångest över tanken på att flyga trots att jag inte behöver det. "Men herregud, lev lite." hör jag min inre tonåring kaxigt väsa. Jag har ju trots allt flugit mindre i mitt liv än vad många av mina vänner gjort på ett år. Det är jag värd, intalar jag mig själv medan jag läser den ena gnälliga recensionen efter den andra, om att kaffet inte smakade som det gör "där hemma" men att personalen är förvånansvärt trevlig.

I går mötte jag upp C's vänner på Brinken. Ett gööörmysigt ställe i Gamla stan som jag varmt kan rekommendera. Det slår gnistor inom mig när jag får vara med människor från Västkusten. Det är förstås små, och löjliga petitesser som jag hittat på, jag menar så stor skillnad kan det väl ändå inte vara på folk och folk. Men det finns något betryggande i att slänga sig med ord och uttryck som "tyken, bamba, bös" och så bara fattar folk och det blir ingen diskussion om dialektala skillnader. BARA GOA GUBBAR SOM SNACKAR LITE GÖTT ok nu tog jag det för långt som vanligt. Det känns väl hemma bara, antar jag. Det blev en tidig kväll, vi käkade svingod mat och tog taxi hem.

Relaterar så mycket till den här. Ni vet typ varenda projekt man någonsin påbörjat i hela sitt liv. Rensa garderoben är ett sånt exempel. Det är kul de första fem minuterna, och sen står man där med åttiotusensju omaka strumpor och en massa kläder som man tänker att man skall lägga ner i källarn. Men man orkar inte gå ner i källarn så det hela slutar med att man knökar in plaggen bland de till hälften prydligt vikta högarna, och så ser allting ut som det gjorde från början.

Vi pratade igår om att man aldrig egentligen tycker att man har koll på vad man gör, men att man alltid desto äldre man blir anser att man är den bästa versionen av sig själv. Så har jag nog alltid tänkt och tyckt. Men det samtalet fick mig att reflektera över vem jag, vem jag vill bli och vara och så vidare. Jag blev då varse om att jag inte alls tycker att jag är min bästa version just nu. Hur jag vet att jag har så mycket mer potential och att jag kommer att lyckas nån gång , men inte just nu. Och jag vet att jag kommer vara klokare. Besökt fler platser, läst mer böcker. Inspirerats av flera. Just nu är man ju bara "på väg". Vet inte hur ni känner, men jag tänkte i alla fall ha svinkul på vägen dit.

​Foto: @Jasminella ​

Puss & Kram
E

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229