Tankar om Corona

Inga ord mer behövs säga, förutom de som kanske avråder från panik. Paniken är förstås inget självvalt, men en kan välja att inse maktlösheten. Det som drabbar mig mest och inte alls, är hur lite mitt liv påverkats. Jag är mer försiktig när jag handlar och tänker på avståndet till andra, vi bjuder hem vänner istället för att träffa dem på stan och jag kan sköta mer eller mindre allt mitt jobb hemifrån. Det är väl tristessen, bristen på intryck och en längtan efter frihet som gnager. Annars, inte särskilt mycket.


Jag har valt mitt jobb framför ett rikt socialt liv. Det är knappast ett bra val, men det är mindre komplicerat, särskilt nu. Jag finner mig själv långt mer ångestfri när jag inte står i relation till andra människor. Det som smärtar mig mest är en resa jag hade inbokad till min Farmor och Farfar. Där allt man har inte är tid. Då blir det påtagligt förstås.


I veckan gästade jag Isak Wahlbergs podd 'Karantän', det blev mest ett samtal om hur jag hanterar kriser, tror jag. Såpass trött på min egen röst att jag inte orkat lyssna än. Men en intressant podd generellt, ett tidsdokument över denna skruvade tid. Ni får ju gärna lyssna om ni vill förstås.

En sak jag funderar mycket över är det hat vissa grupper får som ger sig ut för att festa, eller tanter som samlas i grupp i Östermalmshallen. Det verkar aldrig slå någon att det finns grupper i samhället och individer som inte är lika pålästa om viruset, och det finns de som är komplett faktaresistenta. Det finns de som inte uppdaterar nyhetssidor var femte minut och läser på om varje enskilt dödsfall. De som inte hänger på reddit för att se bilder från Kina där anhöriga köar för att hämta ut sin aska från en avliden närstående efter kremering.

Tror knappast att den gruppen av människor blir mer mottaglig att förändra sitt beteende för att man kallar dem för dumma i huvudet, eller för fullblodspsykopater.

En annan grej jag tänkt på är de företagare människor vill polisanmäla för att de försöker sig på att kringgå restriktioner, som till exempel förbudet att samlas i grupper över 50 personer. Tycker det är noll konstigt att människor vars verksamheter står på spel agerar som de gör. Det är väl en överlevnadsinstinkt. Rädda dig själv innan du räddar andra. Nu tvingas vi nästan tänka tvärtom. Tänka på att andra kan bli sjuka och dö, trots att det inte är någon fara för dig själv.

Tror inte vi är rustade för det, riktigt. Eller? Hur har ni valt att hantera situationen? Jag har förstått att många lider av ångest nu. Min strategi är nog att inte ta in vad som händer, då är det lättare att upprätthålla någon slags lugn och rutiner. Tänka att allt blir bra även om det blir svårt, och tar tid.

Puss & Kram
E

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229